gaeddan.blogg.se

En riktigt pissig måndag. Sur på allt och alla. Överläkaren jag jobbade med förra veckan har glömt mitt namn, sen ringer han min kompis på akuten och klagar på hennes inläggningsanteckning, usch. Får mejl av chefen och schemaläggarna att jag måste hoppa in och ta ett nattpass på torsdag. Där rök den jourtid veckan. Går på pass på gymmet sen, cirkelträning, men är fortfarande sur. Stör mig för mycket på ledaren, övningarna känns fel i kroppen, känner mig instängd, kvävd, måste därifrån, får nästan panik. Bara går mitt i passet, ut ut ut. Djupa andetag vid cykeln. Tunga trampor hem. 

Tisdag: 

Det enda jag minns är 

En städare i hissen 

Som frågar mig 

”Är du ledsen?” 

Det är jag inte

Blir glad av omtanken 

Onsdag:

Läser blogginlägg om våren, den som inte riktigt finns här. Läser också om isande vindar i Stockholm, men där är det ju i alla fall grönt. Vindarna kan omöjligt vara lika isande som här. Här är fortfarande pinnar och brunt. Min man har fått upp ögonen för att fota, han går en promenad, visar mig bilderna sen, ”det ser ut som sovjet, eller som Tjernobyl efter olyckan” är min första spontana kommentar. Kämpar på i Tjernobyl medan stockholmarna klagar på ”isvind” i en grön och blommande vårdröm.

Torsdag:

Nattpasset. Ett riktigt tungt sådant. Inte på grund av patienterna, utan på grund av att det redan när jag går på passet inte finns en enda plats ledig, det är redan överbelagt. Jag måste ändå lägga in fem och det blir konflikt med personalen. Ringer till bakjouren på det närmsta sjukhuset, ber om att snälla få skicka en patient till dem, jag ser att de har flera platser lediga, men får ett nej. Vill nästan gråta. Äter middag klockan ett på natten. Ingenting är gott klockan ett på natten. Mår illa.

Fredag: 

Känner mig knäckt på morgonen, efter konflikterna med personalen, få timmar sömn, bråk med en patient om smärtstillande. Kroppen i obalans, nerverna utåt, gud vad sa jag ens på morgonrapporten? 

Sover några timmar och vaknar till sol, dricker lite kaffe och det känns lite bättre.

Vem minns en dålig morgonrapport ett par veckor senare? Och vad gör det när solen skiner och jag är ledig.

Cyklar ner till stan och köper en dyr bulle på fint bageri. Sätter mig på min altan mot husväggen sen. Och det känns lite bättre till. 

Lördag:

Går ut med några kollegor. Några blir lite för fulla, men det gör ingenting. Man får bli lite för full ibland. Men jag tröttnar lite på fyllan och åker hem redan vid 23.

Det är så underbart att cykla hem på kvällen, med några enheter i kroppen, det känns aldrig tungt att trampa då? Jag swishar upp för backarna som brukar vara jobbiga. Ljust är det också. Bara tre grader varmt ute, men jag fryser inte en enda sekund, fast jag bara har strumpbyxor på benen. Inget kan va jobbigt eller fel när klockan är 23 och det är ljust ute och man cyklar hem efter två tre öl, tänker jag. Ser två tonårstjejer som stannat sin moppe och står och bråkar, försöker höra vad de säger när jag rullar förbi, hör bara ”…men fattar du inte det!”. Jag vill veta vad de bråkar om, säkert inget viktigt. Vill säga till dem det, och; ni ska va vänner, ni ska swisha hem och inget kan va jobbigt när man gör det, det är det ni inte har förstått!

Söndag: 

Gräver och rensar och planterar i min trädgård. Podcasten i öronen tar slut, men jag märker det knappt. Hela dagen går åt. Prydliga rader med nysådda morötter, rädisor, sallad, ärtor. Döda löv i en svart säck. Jord under naglarna. Blir fånig och fnittrig med min man på kvällen. Skrattar på riktigt. Tänker på tiktoktrenden som dykt upp i mitt flöde igen och igen 

”I almost forgot that this was the whole point”