Hemmafest
Förra helgen var det fest, jag som nästan aldrig går på fest. Och om jag gör det nästan alltid nöjer mig med en eller högst två glas. Men nu var det Fest med stort F, en av AT läkarna bjöd in alla AT läkare och underläkare och några läkarstudenter till sig, och det var så kul! Jag velade in i det sista om jag skulle gå dit eller inte, men är glad att jag gick dit. Det var trångt och stökigt och bjöds på starka drinkar. Det var för hög volym och alla sjöng med och konstant dansgolv i vardagsrummet i flera timmar i sträck. Det var simmiga blickar och stora pupiller i mörkret och samtalsämnen som man inte riktigt tar i lunchrummet på jobbet. Jag blev precis lagom full, fullare än jag varit på länge, lite pirrig i fingrarna och mjuk i kanterna. Kändes som att vara tillbaka i Ume igen, typ en av festerna efter en tenta? Jag och en av AT läkarna som började samtidigt som mig såg oss runt i rummet, insåg att vi var de mest ”seniora” läkarna där, dvs kommit längst, var närmast legitimationen. Vi skrattade åt det, känns fortfarande så knäppt att vi snart är klara. Kollade min stegräknarapp dagen efter och hade dansat över 7000 steg mellan nio och tolv. Den sista AT-festen.
Denhär helgen blir mer stillsam. Ska städa lite. Har matat min surdeg så förhoppningsvis kan jag grädda ett par bröd imorgon. Ska försöka att inte skrolla instagram eller tiktok så mycket. Ska träna. Spela brädspel och vara kattvakt. Livet ändå.