asd

Tur att jag inte jobbar som spådam

Tji fick jag efter det där inlägget om framtiden. Mina synska krafter är tydligen synnerligen svaga; dagarna efter gick ju inte alls som planerat med förkylningen och nu verkar det som att jag kanske får fel även om att vi bor kvar i vår lägenhet ett år i framtiden - Ett hus dök plötsligt upp, som kändes helt perfekt för oss. Granne med min syster, inte så mycket att fixa, lagom stort. Blir helt pirrig i kroppen av tanken på att bo 40 meter från min syster, en dröm jag inte visste att jag hade? Eller som jag inte tänkt var möjlig att uppfylla? Samma känsla som när jag såg fram emot att flytta tillbaka hit till samma stad som henne. Tänk! Bara gå över och dricka lite te på kvällarna, ligga i soffan en stund och småprata, spela lite spel med hennes barn.

Har lagt bud igår och väntar nu på kontakt med mäklaren. Förra veckan blev en otroligt hetsig vecka med möte med en egen mäklare för att snabbt som ögat sälja vår lägenhet om vi vinner budgivningen, telefonmöten med två banker kring lån, ringa sotare, och timtal av diskussioner kring om vi alls ska flytta eller inte. Känns som att 50% av min tankeverksamhet at all times går åt till att hålla allt kring detta hus i mitt huvud. 

Har lärt mig mycket om att köpa hus, en mycket med komplicerad process än att köpa lägenhet har det visat sig. Med regler och kostnader som hänger kvar sen 1600-talet?! Orimligt tycker jag, men vem är jag att tycka. 

Nu är jag inne på min sista vecka på vårdcentralen, känns så skönt! Men också lite läskigt och lite tråkigt. Har ändå trivts bra här, och har alltid lite svårt med förändringar. Mycket i luften nu med eventuell flytt också. Hade FaceTimedejt med min kompis igår, hon ska ut på resa världen över i 6 veckor nu när hon också blir klar med sin AT, till tropiska stränder och värme. Känns lockande, lämna allt och ligga på vita stränder. Simma i ljumna hav. Kan göra det i tanken i alla fall. Hon lovade att ringa nån gång också under resan, liverapportera från värmen till mitt iskalla Norrland.