En kort helg och ett stort beslut
Jag fick en kort helg i helgen, bara en dag ledigt. Hade tagit på mig ett extra pass på akuten på sjukhuset, min första frivilliga jour under min AT. Vissa jagar ju extrajourer som galna, för extra pengar eller extra jourkomp eller kanske de hatar att vara lediga? Som jag nog nämnt tidigare så värnar jag mycket om min lediga tid, skulle helst inte jobba alls om jag inte behövde, behöver min tid för återhämtning för att orka med livet, så jag brukar aldrig ta på mig extra pass. Har till och med gett bort jourer till de där som jagar, för att slippa.
Men nu hade jag själv skrivit mejl, frågat om de behövde nån som täckte upp ett pass en helg i november, fick svar med ett datum och "ja absolut säg till om du vill ha fler". Men, mitt syfte var inte pengar eller komp. Jag hade en egen anledning, en hemlig. Nämligen att fatta beslut om var jag ska söka specialisttjänstgöring, dvs ett ganska avgörande beslut. Absolut att man alltid kan byta, men i alla fall ett ganska stort vägval.
Har funderat fram och tillbaka mellan vårdcentral, och specialisering på en klinik på sjukhuset. Stått i valet och kvalet. Det finns fördelar och nackdelar med båda, men två saker har hänt som har gjort att jag tillslut fattat beslut:
Sak nummer 1 var att jag helt plötsligt en dag på vårdcentralen slogs starkt av känslan att jag längtar tillbaka till sjukhuset, att arbetet där ändå är det som jag tyckt varit mest kul, gett mest energi tillbaka till mig, eller tagit minst? Det bara kom över mig helt från ingenstans. Det var då jag satte mig ner och skrev ovan nämnda mejl, för att försäkra mig om att det inte är så att jag bara glömt, att det är hjärnan som luras för nu var det ju ändå flera månader sedan jag var där sist.
Sak nummer 2 var passet i helgen. Jag kände ingen oro innan (som jag ofta gör annars inför att göra andra saker än de jag "brukar", och speciellt inför att jobba på akuten), och det var verkligen kul att vara där, kändes bra i kroppen. De andra läkarna som jobbade frågade direkt de såg mig när jag ska komma tillbaka på riktigt, "för det är väl du som ska söka den där tjänsten som ligger ute?". Kändes som att komma tillbaka till min hemklinik. När passet var slut och jag gick ut i snön så hade jag på riktigt, töntigt nog, ett leende på läpparna, en pirrande känsla i kroppen, en lördagskväll mitt i livet och jag hade äntligen kommit fram till ett beslut.
Det första jag gjorde på jobbet måndag morgon var att skriva ett mejl till, och skicka iväg min ansökan. Sen skickade jag iväg sms till familjen, och några vänner, jag har bestämt mig, ni kan sluta fråga, jag vet vad jag ska bli.