Skinn på näsan
Sen jag var liten har jag fått höra att jag har skinn på näsan, minns att lärare sa det om mig på utvecklingssamtal. Det blir väl så när man är yngst i en syskonskara på fem. Jag säger ifrån, tar inte åt mig, tar ingen skit. Sett Grynet på TV sen jag var för liten för att förstå egentligen, men det kanske slog rot? Jag säger oftast det jag tycker, och är oftast inte så brydd i vad andra ska tänka om mig. Vågar gå ifrån det gruppen tycker.
Jag och min man har pratat en del om det på sista tiden (min man förresten? Det låter så gammalt, men vi är ju faktiskt gifta) - framför allt ur perspektivet att han behöver bry sig mindre om vad andra tycker i vissa situationer. Tillexempel kan han bli stressad över vad andra ska tycka om honom på jobbet, eller att grannarna i trapphuset ska bli arga om vi inte skottar nog snabbt utanför porten, eller klipper gräset för slarvigt. Jag kunde liksom inte bry mig om vad Göran 65 tycker eller tänker om hur jag har klippt gräsmattan? Det rör mig inte i ryggen?
En del av det har jag som sagt sen barnsben, men man blir nog lite så också av att plugga till läkare som tjej, som ung, och rent fysiskt ganska liten. Eller jag blev. Av att bli misstagen för sköterska, av att hävda sin plats bland mer självklara studenter (ni vet sånna som verkar kunna allt redan från början, och grabbar som fick så mycket mer gratis), av att inte bli lyssnad på av patienter, av att inte bli lyssnad på av överläkare, av att bli skriken på av gamla gubbar på akuten som kallar en för lilla flicka. Framför allt just gamla gubbar kan jag verkligen inte bry mig mindre om vad de tycker om mig. En del av det har jag absolut övat fram också; Hittade en lapp jag hade uppe på en anslagstavla i hallen, daterad 2018 när jag bara gått ett par år på universitetet, på den stod ”prata högt, prata mycket, låt ingen trampa på dig, ställ dig längst fram, ta plats, säg ifrån, du vågar, du är stark.”. Brukade läsa den som ett mantra i förbifarten på väg ut. Virade orden som en sköld runt om mig.
Så nu står jag här, skinnet på näsan tjockare än någonsin, gubbarna på akuten får gasta hur mycket de vill, och Göran en trappa upp får sura och ruttna i sin kammare. Jag är jag, och jag är cool och bra.