gaeddan.blogg.se

Jag gillar att skapa saker, har alltid gjort. Framförallt har jag målat och ritat mycket, hela livet, men också gjort massa annat; täljt fåglar, gjort små skulpturer av lera, sytt, broderat, bakat. Jag brukar säga att mitt kall i livet är att pyssla, att jag är en pysslare som finansierar mig själv genom att jobba som läkare.

Jag läste en text en gång om att det som skiljer kreativa personer från andra är drivkraften att skapa. Om att det inte finns så mycket fallenhet eller medfödd talang, utan att det som skiljer en kreativ person från en mindre kreativ person är en starkare medfödd drivkraft att skapa skapa skapa, och att man därav blir bra på just det. Vore ju konstigt annars. Tror starkt på det och försöker peppa andra att skapa mer när de suckande säger "du gör så fint, jag kan inte göra så" - ni skulle också rita en fin teckning om ni la ner några tusen timmar på det. 

Men: Det var egenltigen inte det denna text skulle handla om. Det jag ville skriva om var att skapande som intresse så starkt väcker tanken hos andra att man borde försöka tjäna pengar på det, och det irriterar mig allt mer. 

Jag vet inte hur många gånger jag hört folk som ser det jag skapar säga "wow du borde sälja dina bilder!" eller "du borde göra en barnbok!", jag förstår ju såklart intellektuellt att det är menat som en komplimang, men jag tror inte folk förstår vilken översaturerad branch det är som de tänker jag ska försöka slå mig in på? Att ta sig in på marknaden för folk som "ritar fint” är ju i princip helt hopplöst. Hur skulle jag hitta kunder? Jag har typ 300 följare på instagram? Allt den kommentaren ger mig är en sjuknade känsla i maggropen. Också, det är inte den responsen som man ger till icke-kreativa intressen i lika stor utsträckning? Föreställer mig i alla fall inte att folk som är passionerade för löpning ofta får höra att de borde öppna en butik för löparutrustning, att nån som är bra på att laga mat ofta får höra att den borde bli kock, eller att nån som ser mycket på film att den borde bli regissör eller filmkritiker? Eller har jag fel? 

Hur som helst, jag tycker det känns kvävande att man som skapande människa inte bara får skapa för skapandets skull. Jag skapar inte för andra, inte för att få pengar eller kändisskap, jag skapar för att det är det jag vill göra.  Försöker man börja tjäna pengar på det man gillar så förlorar det snabbt sin charm, det har man ju hört tusen gånger om. Pressen att göra något som andra vill ha äter upp passionen och inspirationen, man blir inte längre fri. Låt mig få virka små dockor, tälja små djur, rita fåniga bilder. Säg gärna att ni tycker det är fint, eller att det jag skapat väcker någon känsla i er, men snälla säg inte en gång till att jag borde sälja det jag gör. Allt måste inte handla om pengar och framgång, jag måste få göra saker bara för att jag vill och för att det finns saker i mig som vill ut; en gullig teckning av små kaniner på en äng, en målning av en trollkarl och hans magiska samling ägodelar, en liten gubbe i lera som sitter och tjurar, en svartmes i trä som väntar i vedklabben på att jag ska tälja fram den. Jag skapar för mig, kan det få räcka så?