gaeddan.blogg.se

Om två veckor är jag klar med mitt första år som ST-läkare, och med blandade känslor ska jag ut och tjänstgöra på andra kliniker. Det hör till, att fräscha upp kunskaper som man inte annars behöver så ofta inom sin specialitet, och att lära sig sånt som tangerar eller kompletterar. 

På ett sätt ska det bli skönt att göra något annat ett tag, att fly stöket som pågår hos oss med bristande styrning och omställningar och hoppas att det lugnar ner sig tills jag kommer tillbaka igen, och lite kul att få göra något annat ett tag. På ett sätt jobbigt att inte vara just där jag hör hemma, en känsla av att vara student eller AT-läkare igen som flackar runt mellan olika kliniker. Samtidigt är jag ju inte rotlös som då, så det kanske kommer kännas annorlunda nu som ST. Sen blir det ju snart sommar och då är jag utöver min egna semester tillbaka på hemmaplan igen för att de ska få ihop schemat.

Jag har fått frågan flera gånger nu när första året snart är förbi, om jag trivs, om det känns som jag valt rätt, och det gör det verkligen. Jag tror jag kanske skrev det redan förut, men känslan av att vara på rätt plats känns bara starkare och starkare. Jag samlar, som bekant, på berömmen jag får, som om de vore de där guldstjärnorna man ibland fick i skolan när man var liten, bär dem som små medaljer över att jag gjort nåt bra, att jag hör hemma. Jag är verkligen inte en sån som ser mitt arbete som ett kall, eller som lever för att jobba, men det är fint att känna att jag hittat något som jag både tycker är kul och som jag nog faktiskt är rätt bra på, eller kommer kunna bli i alla fall. ”Du kommer bli brilliant” skrev min bror till mitt 17-åriga jag i sitt avskedsbrev, och det ska jag försöka bli en dag.  

Ikväll ska vi äta finpizza och gå på teater. Imorgon jobbar jag tyvärr, men får glädja mig åt 18 komptimmar plus på kontot. Hoppas ni som läser har en fin helg.