gaeddan.blogg.se

Vårfåglarna har börjat sjunga ute.

Det kanske de har gjort länge, kanske har jag inte bara hört på.

Snön är nästan borta nu, men inte helt och de som redan bytt till sommardäck fick ångra sig bittert förra veckan. 

Jag har tagit fram sneakers igen, tagit bort de tunga vinterkängorna och tjockaste jackorna från hallen. Stegen är lättare och jag har börjat ta mig ut på promenader efter jobbet igen, nu när det faktiskt går att få lite sol i ansiktet efter klockan fem. 

Första etappen av sidotjänstgöring är klar, och idag tackade jag för mig på neurorehabilireringen. Är tacksam att ha en kropp som funkar, ben som bär mig upp och ner för trappor och en tunga som lyder och säger precis de ord jag vill. Förra veckan började med att jag helt tappade grepp om tiden och missade en av ronderna. Det här gjorde att jag (i alla fall i mitt egna huvud) hamnade på fel fot med överläkaren, men hade lyckats vinna över honom till min sida nu. Han skrev på mina papper och sa att jag varit en värdefull tillgång. 

Nästa vecka börjar jag om igen, hej hej jag är ny jag ska vara här några veckor nu ja. Det tar verkligen på krafterna att vara ny, hur jag tog mig igenom läkarprogrammet och AT:n utan att svimma av trötthet varje dag är ett under. Men det gjorde jag väl nästan vissa dagar. 

I helgen är det påsk, och min syster fyller år. Ska ge henne den otroliga presenten ”din favoritsyster bjuder dig på middag på stan”.