Att ångra sig
Ibland får man frågan som läkare om man ångrar sitt val av yrke. Jag tycker den frågan är svår, för i ärlighetens namn hade jag nog valt något annat om jag fått ändra mig. Inte för att jag ogillar arbetet i sig egenltigen, men var jag verkligen tvungen
att välja något så svårt?
En skitsvår och lång utbildning (jag såg på nära håll folk som pluggade annat och 100% studier på läkarprogrammet är inte samma sak som 100% på andra program), följt av ett jobb som ofta känns så otacksamt och ouppskattat både av folk man försöker hjälpa
(patienter) och arbetsgivaren (Regionen), följt av ett rätt så svårt jobb också. Man är aldrig fullärd (kanske sant för många jobb iofs), och har mycket ansvar. Man kan knappt komma ifrån att jobba helger/nätter, och inte är lönen heller särskillt
bra om man jämför med andra arbeten man hade kunnat få om man pluggat något annat i 5 år, där man inte behöver slita lika hårt.
Det jag försöker motivera mig själv med är att jag tror jag lessnat på ett kontorsjobb? Som läkare känner man ju ändå rätt ofta att man gör skillnad, att man gör något som spelar roll, och som alla arbeten där man jobbar med människor så ser ju dagarna
ganska olika ut dag till dag.
Har insett mer och mer att jag har väldigt låg arbetsmoral, eller vad ska man säga? Jag vill inte jobba (så är väl många i de yngre generationerna), och är typ inte ens så motiverad av pengar? Hade jag fortsatt tjäna det jag tjänar
nu resten av livet hade ju det typ räckt? Jag vill vara hemma och göra sånt jag tycker om.
Hade jag valt om hade jag nog valt något annat, något enklare, något där man kan jobba hemma ibland, som ger tillräckligt betalt, som inte är så jäkla svårt.