asd

Januari

Det blev jul, och nyår, och dagar där emellan där jag helt tappade koll på vilken dag det faktiskt var. Vi har varit långlediga över jul, sagt flera gånger att vi har jullov, och så har det verkligen känts, nästan tre veckor ledig tid. Alla lediga dagar var bra för mig, det känns som att jag faktiskt landat lite mer i allt som varit, såhär i efterhand var det nog lite tidigt att börja jobba igen så snart efteråt. Men det är ju lätt att vara efterklok. Imorgon går jag tillbaka till jobbet igen. 

Senast jag skrev så skrev jag att det kändes som att jag tappat min gnista, steg för steg har den sedan dess börjat komma tillbaka . Jag känner mig mer som mig själv igen. Kommer på mig själv med att vara fånig igen, skratta på riktigt ibland, sådär när det känns varmt i hjärtat. Sorgen kan fortfarande överrumpla mig ibland också, precis nyss gick jag till exempel förbi korsningen där jag kände den sista lilla sparken och började gråta. Kalla tårar i den isiga vinden. 

Jag har slutat blöda, och börjat hoppas på att bli gravid snart igen. Har en bild av att det skulle kännas läkande att bli gravid på nytt, men den bilden förstås kanske inte är sann, kanske blir jag alldeles för orolig och rädd att nåt ska gå fel den här gången också. Försöker tänka att sån otur borde vi inte ha två gånger i rad, att det är osannolikt, men man vet ju aldrig. 

Målade en tavla i helgen, två små kaninungar som ligger i högt gräs omgivna av hundratals blommor. Deras små kroppar vända mot varandra, tillsammans bildar de vagt formen av ett hjärta; öronen vikta ner efter ryggarna, frambenen utsträckta mot varandras som om de håller hand. Lägger den bilden över bilden av barnen i mitt minne, vill minnas dem så istället, vilande på en blomsteräng under en rosa himmel, alltid tillsammans. 

↑